Tyvärr finns det ju en himla massa människor som förstör omgivningen i Mölnlycke, om man bara kunde gallra bort dem lite snabbt så hade det varit super. Men jag antar att såna människor finns överallt tyvärr.
Mest saknar jag promenaderna hem till mormor och morfar, det har blivit många såna genom åren. Oftast kryddade med en dvärgpudel eller en schäfer, plus en syster eller annan familjemedlem. Promenaderna på Labra tillsammans med Mats och Hessie, mitt, Jennies och Hassos bus i Båtsmansskogen eller vid Rådasjön. Promenaderna runt Delsjön. Allt är bara så mysigt nu när man tänker tillbaks på det, även om man kanske inte visste tillräckligt bra för att uppskatta det just då.
Jag antar att det är mitt nostalgihjärta som talar. Jag är sådan. Nostalgisk. Som för övrigt är ett jättefint ord. Skulle nog vilja påstå att det är mitt favoritord, tillsammans med eufori. Så låt oss kombinera dem och kalla detta inlägget för Euforisk nostalgi.