Att jag sedan under den första vakna timmen bestämde mig för att skippa skolan var även det ett psykiskt beslut. Det innebar ju att jag i princip avsade mig mig enda inkomstkälla. Men jag tog ändå beslutet att spara de timmarna jag hade i Stockholm, ifall jag skulle bli tvungen att flytta hem igen.
Jag satt vid datorn från klockan 5 till 14 och bara sökte jobb och utbildningar och jobb och utbildningar! Där emellan avbröts jag av ett samtal från en hundskola 45 km norr om Stockholm. Det kändes bättre än inget och jag sa självklart att jag var intresserad.
Runt halv tre ringde en tjej till mig från ett hunddagis här i närheten. De ville träffa mig för en intervju! Klockan HALV FEM! Jag fick i panik slänga mig in i duschen, fixa iordning mig, och sedan varva ner. Vid detta laget var pulsen uppe i 700 slag. Per sekund.
Jag drog mig till intervjun och ser en bil komma inrullandes. Kan det vara dem, undrar jag. Och det var det! Så in på Max, bli bjuden på läsk och sedan sätta sig tillrätta i stolen. Psykiskt påfrestande!!! Detta var min första anställningsintervju, och den gick bra. Det kändes i varje fall väldigt bra!
Detta förtjänar nästan en bild på Hasso, eller vad tycker ni?
Men nu kommer jag nog somna snart, känner mig helt slut i huvudet.
Godnatt