Åh, jag har gjort helt underbara cupcakes idag! Blev så sugen att baka när jag satt i min tråkighet på jobbet så att jag övertalade mamma att vi skulle svänga förbi Maxi på vägen hem. Sagt och gjort, och nu har hela familjen suttit och gottat sig med dessa godingar! I muffinsen finns björnbär, hallon, blåbär och mörk choklad. Yummie! Frostingen är med vit choklad och philadelphiaost. De var till och med godare än vad de ser ut, tänk er!
0 Comments
I brist på annat, jag rullar runt på golvet och skrattar varje gång.
Denna vill jag se! Massa stjärnor är med; Andy Lau, Bingbing Fan, Nicholas Tse och Jackie Chan. Kan det blir dåligt? Troligtvis inte! Den hade premiär i januari i år, men jag såg reklam för den först nu. Finns att köpa hos YesAsia!
Jag vill! X-Japan kommer till Europa! Dock inte till Sverige, men England, Frankrike och Tyskland kommer få njuta av deras härliga sound. I skrivande stund finns det fortfarande biljetter kvar till spelningen i London och i Paris, och jag kan ju säga att jag är sugen! Någon som vill följa med? En liten tripp till England hade väl inte suttit fel, jag har aldrig varit där! Har aldrig varit i Frankrike heller, men just nu lockar London lite mer.
Det är med lite vemod i hjärtat som jag ber er om en tyst minut för Osamu Dezaki, en man som man kanske känner igen från klassikern Astro Boy. Dezaki gick bort den 17e april som en direkt följd av lungcancer. Han blev 67 år gammal.
Jag erkänner. Den senaste veckan har varit katastrofal vad gäller uppdateringen här. Jag ber oerhört mycket om ursäkt, och jag är ofantligt glad att ni fortsätter komma tillbaka hit trots detta. Har haft fullt upp senaste tiden, men jag lovar er en förbättring! I lördags var det en rätt sen inflyttningsfest i Trollhättan. Grattis Sanna, du har numer en av Sveriges charmigaste lägenheter! Inflyttningsfest betyder inflyttningspresenter! Så är det bara. Egentligen hade jag tänkt köpa massa nödvändiga grejer, fast söta såklart, men det kändes lite trist om jag ska vara ärlig. Köpte till slut en bok och en übercharmig äggklocka, tycker jag själv i alla fall! Jag köpte den gula varianten, så här lagom till påsk! Tyckte den var finast av dem två. Finns på Lagerhaus! (Obs! Sanna, du behöver ju inte läsa detta!)
Konserter för med sig så mycket positivt. Inte bara själva känslan och stunden just då, utan också väldigt mycket glädje, gemenskap och minnen. Nu är det snart en vecka sedan jag såg Miyavi på Klubben i Stockholm, däremot så känns det som om det har gått väldigt mycket längre tid än så. Jag älskar konserter, jag älskar tjutet i öronen efteråt, jag älskar alla hoppande människor och jag älskar all glädje. Kan knappt vänta till nästa gång. Än så länge har jag inte speciellt mycket på konsertlistan, förutom Olivia och Versailles på Uppcon, och ganska nybokade biljetter till Winnerbäck i september. Winnerbäck är mer en rutin än en upplevelse, har de senaste året blivit en tradition att gå på hans konserter. Denna gången är det i Konserthuset, och det är något nytt för mig. Jag föredrar nog dock en utomhuskonsert en varm sommarkväll, men vi får väl se om jag ändrar mig i september! Man får så mycket mer än bara musiken, som sagt. Kanske lyckas artisten i fråga lyfta fram en speciell låt som tidigare varit en i mängden, och det är precis de som hände förra veckan. Jag säger bara Chillin' Chillin' Money Blues. Har lyssnat på den X antal gånger innan konserten, men aldrig tyckt att den sticker ut speciellt mycket. Miyavi gjorde den fruktansvärt bra live, och beatet är helt underbart. Senaste fem dagarna har den gått varm, kan jag lova. Jag brukar alltid få upp ögonen för minst en låt när jag är på konsert, och denna gången blev det denna. Spelar ingen roll om jag sett artisen hundra gånger tidigare och hört låten hundra gånger, alltid är det någonting extra som märks när man hör sångrösten direkt från artistens stämband istället för ur datorhögtalarna. Kommer ihåg när jag såg Bruce Springsteen på Ullevi för första gången. 10th Avenue Freeze-Out spelades sönder efter det, den är amazing live ska ni veta!
Har ni varit med om samma sak? Det måste räknas som en rätt trevlig rutin för min del, jag älskar att få upp ögonen för någonting nytt, eller för all del någonting gammalt! Ska iväg till Trollhättan för en inflyttningsfest och är mitt uppe i stressen och pressen, men eftersom det knappt blev någon uppdatering alls igår så kände jag mig nästintill tvungen att kåpa ihop ett inlägg innan jag åker. Jag har fortfarande en del saker att visa från Stockholm, så först ut av dessa är en liten burk formad som en cupcake som jag köpte på Mique. Föga förvånande valde jag den rosa! Tror den kostade 39 kronor, men det är jag inte helt hundra på. Om ni har vägarna förbi Stockholm så måste ni svänga in en snabbis på Mique, man blir aldrig besviken!
Scream 4 var för övrigt inte speciellt bra. Jag går runt här hemma med ont i halsen och tycker aningens synd om mig själv, det som väntar är nämligen en rätt så bra helg som jag helst inte vill förstöra på grund av några dumma baciller. Ikväll är det iallafall dags för bio, igen. Denna gången blir det Scream 4 och man kan väl säga att mina förväntningar är låga. Trailern skriker fjolleri, men det känns som att man måste se den. Sidney, polisen och reportern är trots allt samma skådisar som i de tre tidigare filmerna, det måste sägas och hyllas litegrann. Nu kommer det som de allra flesta av er kanske har väntat på. Miyavi. Jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag ska börja, tankarna från konserten spinner fortfarande runt som tornardos inuti mitt huvud, men jag ska göra ett tappert försök att förmedla så mycket som jag bara kan. Vi stod rätt långt fram i kön och när vi väl kom in på Klubben så var det ganska tomt i lokalen. Det fanns platser framför scenen, plus en balkong som var i princip tom. Vi valde att ställa oss på balkongen, även om vi kanske kom lite längre bort från scenen, all kärlek och allt knök, men vilken bra sikt vi hade! Tiden gick och man kände i luften hur spänningen ökade och ökade. Ungefär 20 minuter efter utsatt tid klev Miyavi in på scenen iförd solglasögon och en jacka med pälskrage. Efter honom kom trummisen, i en t-shirt, ett par kalsonger och flip-flops. Ni hörde mig. Flip-flopen kastades av och han satte sig barfota och började känna lite på trummorna. Ett par hjälpkillar skymtades då och då i bakgrunden, ivrigt flyttandes på gitarrer och sladdar. Så drog allt igång. Öronbedövande jubel, helt underbart scenspråk och en fantastisk stämning. Kan inte förklara med andra ord, det måste upplevas! Både solglajjorna och jackan åkte av rätt snabbt, kan ju tänkas hur varmt det blev! Försökte få ett par bilder, men kameran på iPhonen fick duga och detta är kvällens byte. Allt var helt fantastiskt. Alla låtar framfördes med en enorm känsla, och vissa var väldigt mycket bättre live än studioinspelat. Kvällens höjdpunkter var Itoshii Hito och Gravity, vilken han spelade efter ett ganska rörande tal om katastrofens Japan. Han berättade hur han funderat på att ställa in hela turnén, hur han inte ville lämna sin familj, sina vänner, sina nära och kära och alla människor i nöd. Han bestämde sig dock för att fullfölja det hela, i samarbete med Röda Korset. Därefter bad han om en tyst minut för alla som drabbats av jordbävningen och dess följder. Att en tyst minut kan vara så maffig som när en hel lokal full med folk tystnar är helt obegripligt. Man kunde nästan höra en knappnål falla, det är sant! Jag försökte mig på att få en bra inspelning av Gravity, men det blev mest bara brötigt och ohörbart. Den enda videon som faktiskt går att höra vad det är, är faktiskt Itoshii Hito, så lite tur hade jag trots allt. Att det är en av favoriterna som faktiskt fastnar på film händer inte alltför ofta. Kvällen var klockren. Det enda jag saknade var Kimi ni negai wo, hade verkligen velat höra den live. Underbar låt.
Sammanfattningsvis, en helt fantastisk kväll som knappt går att beskriva i ord. Hur en ensam kille med en gitarr, tillsammans med bara en trummis, kan förmedla så som de gjorde är verkligen beundransvärt. Och damn, den killen kan hantera en gitarr! |
Emelie MörkHEJ! Arkiv
December 2012
Kategorier
All
|