I ett event kallat Halloween Party 2011 fick man se många kända ansikten, på olika sätt. Känner ni igen personerna på dessa bilder? Att det är karaktärer från Edward Scissorhands och princess Mononoke märks väl rätt så tydligt, men vilka gömmer sig bakom förklädnaderna? Det är våra vänner i VAMPS, inga mindre än lille Hyde och K.A.Z! Tycker att båda två lyckas riktigt bra med sina halloweenoutfits, och det är kul att se kända ansikten göra andra kända personer. Ge mig mer sådant här!
0 Comments
Har efter ett par teckningsförsök till insett att just den genen inte är på sin plats idag och jag väljer därför att avsluta dagen med ett avsnitt av Meteor Garden. Såg den första gången när jag var ungefär 15 år gammal, om jag inte minns fel, och har sett den minst tio gånger sedan dess. Det är en fantastisk serie, den taiwanesiska motsvarigheten till Hana Yori Dango. Har ni sett dem? Det finns en koreansk också, Boys Before Flowers, men den har jag inte tagit mig för att se än. Tänkte att jag kunde ge er ett långt inlägg med en jämförelse som jag skrev för ett och ett halvt år sedan, så får de som är intresserade läsa vad jag anser om de båda serierna. Fast jag kortar ner det hela litegrann för annars skulle det bli alldeles för mycket. Hur två serier baserade på samma manga kan vara så olika som japanska Hana Yori Dango och taiwanesiska Meteor Garden är lite av ett mysterium, en fråga utan svar, som en gåta omöjlig att lösa. Kanske beror det på kulturskillnader, skådespelarna, omgivningen, tidspress. Kanske är det helt enkelt regissörernas egna känslor som förmedlas så olika. Men en sak är i alla fall säker, dessa två serier ska inte dras över samma kam. Grundtanken är att förmedla kärleken en överklasskille utvecklar för en underklasstjej. Killen, som tillsammans med sina tre vänner bildar F4, är skolans okrönte kung. Som söner till några av landets rikaste affärsmän, med stort ekonomiskt inflytande på skolan, är de fria att göra som de vill. Skulle någon våga sätta sig upp emot dem så bryter helvetet lös, men föga förvånande är det en liten tjej som trots brutal mobbning orkar stå emot och förklarar krig mot F4. Även om samma händelser inträffar i de båda serierna är de så olika att det knappt märks att de är födda ur samma manga. Det som borde varit enäggstvillingar blev istället tvåäggs, för här slutar alla likheter. Taiwan vs. Japan Söker du efter en serie att ta med en klackspark så är det mot Japan och Hana Yori Dango du ska vända dig. På nio snabba avsnitt á 40 minuter är det inte heller en serie som kommer uppta för mycket av din dyrbara tid om du är stressad. På ett komiskt och ironiskt sätt för vi följa Domyoji Tsukasas jakt på att fånga Makino Tsukushis hjärta. Med snabba vändningar och en intensitet utan dess like får man vara med och se känslor förändras och förädlas, men alltid med en liten stänk av komik över sig. Man känner aldrig rädsla, sorg, smärta eller vemod under seriens gång, men det är inte bara dessa känslor som tryter. Man känner heller ingen riktig glädje eller lycka med personerna som agerar. På ett känslomässigt plan är Hana Yori Dango alltså ingen bomb, men trots detta så är det en helt okej serie. Vill du istället ha en serie att känna med, en serie att känna lycka med, att känna sorg och smärta med, så ska du se den taiwanesiska versionen, Meteor Garden. Relationen som skapas mellan seriens karaktärer och oss tittare är så överväldigande att man knappt vet vart man ska ta vägen. Fortfarande, nu när jag sett serien tio gånger, blir jag så berörd att jag inte kan ignorera den brännande känslan i bröstet, trots att jag känner den så väl och vet precis var och när det kommer slå till. Personligen föredrar jag Meteor Garden framför Hana Yori Dango, trots att det ibland kan kännas upplyftande att se en serie som man faktiskt inte blir påverkad av rent känlsomässigt. Att man däremot kan lämnas oberörd av Meteor Garden ses för mig som helt omöjligt. Under vissa delar av serien är det nästan en oumbärlig psykisk smärta som gång på gång hugger till i bröstbenet för att sedan fortplanta sig ut i vartenda revben, vidare som en rysning längs med ryggraden samtidigt som det når hjärtat och med full kraft sprider sig som syra i blodomloppet. Trots att det är smärtsamt så är det en mycket stor del av vad som krävs för att göra en bra serie, och man får tillbaka det tusenfalt i euforiska spasmer när det går den rätta vägen.
Jag går och lägger mig till dessa ljuva toner. Älskar början av denna låten, det är riktigt snyggt. För en tid sedan fick man veta att sångaren och skådespelaren Kato Kazuki, som vissa av oss kanske känner igen från Kamen Rider, och singer/singwritern Date Koji tillskammans har ingått i ett musikaliskt samarbete. De kallar sitt lilla band för JOKER och ska släppa debutsingeln No.1 i början av december, men redan nu har de släppt en kort PV av titellåten. Jag tycker att det låter lovande och jag ser fram emot att höra mer från dessa två killar. Minns ni att jag skrev om hur vår biohöst skulle komma att bli? Två Ghiblifilmer på två månader som startar med klassikern Princess Mononoke . Filmen skulle ha haft premiär imorgon, men jag tänkte bara informera er om att datumet för detta är flyttat. Vi får vänta i två veckor innan vi får se mästerveket på biodukarna, närmre bestämt den 28e oktober. Jag blir lite nedstämd av datumflytten faktiskt. Just den helgen kommer jag inte att kunna gå på bio, och imorgon hade passat så perfekt. Får hoppas att de visar den ett tag så att man hinner, för jag måste se den på bio. Vill stötta alla sådana här typer av filmer, ju fler som går desto större chans att det blir mer och mer.
Datumen för Arrietty är fortfarande den 2a november, men nu har SF uppdaterat listan med en japansk version också! Det är i alla fall lite bra nyheter så här i höstmörkret. Jag skulle i princip göra vad som helst för att få se detta framträdandet live. Så himla coolt, konstigt, snyggt och mystiskt. Dessutom är låten sjukt bra, jag får alltid något skumt lugn i mig när jag lyssnar på den. Spola tillbaks tiden och ta mig dit? Om någon uppfinner en tidsmaskin någon gång så vet jag i alla fall vart jag skulle åka. Känner ni till Samurai Session World Series? Det är Miyavis pågående musikprojekt, som i stort och grovt innebär samarbete mellan honom och hela världen. I alla fall delar av den. Den nya låten STRONG är äntligen här, singeln har releasedatum den 5e oktober, och med den kommer också videon. Här samarbetar han med KREVA och skapar konst. Jag älskar videon. Den är sjukt ball, asbra filmad och bara allmänt awesome. Miyavi, Miyavi, Miyavi. Det finns ingen som honom. Han dansar runt och kör sitt egna race, slår lite på gitarren och får det att låta helt fantastiskt. Denna låt kommer att spelas kan jag lova. Videon kommer att spelas. Jag är sjukt nöjd med detta och hoppas på många fler klockrena samarbeten.
Oj, oj, oj. Detta är sannerligen en stor dag. Kolla vad som hänt här! Ser ni något annorlunda? Jo visst, killen har fått sin alldeles egna bild på sig själv.
Ni kanske är mer uppdaterade än mig vad gäller detta, men vet ni att det ska komma två Ghiblifilmer på svensk bio inom de närmsta två månaderna? Den första är klassikern Princess Mononoke från 1997 (...hurra Sverige! Bara 14 år senare!) som har biopremiär med japanskt tal den 14e oktober, och den andra är nykomlingen Arrietty med premiärdatum den 2a november, dock med svenskt tal verkar det som. Trots att jag redan sett de båda x antal gånger så kommer jag att se dem på bio, man vill ju stötta alla asiatiska filmer som kommer upp på den svenska bioduken! Bra jobbat SF, det går framåt! |
Emelie MörkHEJ! Arkiv
December 2012
Kategorier
All
|