Efter bion följer en fullspäckad och datorfri helg, så vi hörs nästa vecka!
0 Comments
Haha, jag har verkligen ingenting att berätta för er så jag bjussar er på en random låt. Lyssna ni på den medans jag fixar mina naglar, så kanske jag kommer på något att skriva under tiden. Har precis kommit hem från veterinären och ligger just nu i sängen med en väldigt groggy hund bredvid mig. Han blev nämligen lugnad eftersom det var svårt att kolla i hans öron annars. För ett par veckor sedan var vi där för ett första besök och vi fick då beskedet att han hade foderallergi. Vi fick örondroppar, allergifoder, örontvätt och ett specialschampo till honom, men öronen har fortfarande inte blivit så bra som vi hoppades på. Han vill fortfarande klia sig även om tratten är på och han skakar väldigt på sitt huvud.
Så vi åkte alltså tillbaka till veterinären idag efter jobbet, och de konstaterade att öronen fortfarande kliade, men att han inte hade varken svamp eller parasiter så att det med största sannolikhet ändå berodde på allergin. Vi fick kortisontabletter utskrivna, så nu ska han få dem i en vecka och så får vi se sedan. Kommer nog att ägna honom ganska mycket uppmärksamhet ikväll, så vi får se om jag skriver mer här idag, men ville uppdatera er lite mer hur läget är här borta i lilla Mölnlycke! Hoppas att ni får en mysig kväll. Har efter ett par teckningsförsök till insett att just den genen inte är på sin plats idag och jag väljer därför att avsluta dagen med ett avsnitt av Meteor Garden. Såg den första gången när jag var ungefär 15 år gammal, om jag inte minns fel, och har sett den minst tio gånger sedan dess. Det är en fantastisk serie, den taiwanesiska motsvarigheten till Hana Yori Dango. Har ni sett dem? Det finns en koreansk också, Boys Before Flowers, men den har jag inte tagit mig för att se än. Tänkte att jag kunde ge er ett långt inlägg med en jämförelse som jag skrev för ett och ett halvt år sedan, så får de som är intresserade läsa vad jag anser om de båda serierna. Fast jag kortar ner det hela litegrann för annars skulle det bli alldeles för mycket. Hur två serier baserade på samma manga kan vara så olika som japanska Hana Yori Dango och taiwanesiska Meteor Garden är lite av ett mysterium, en fråga utan svar, som en gåta omöjlig att lösa. Kanske beror det på kulturskillnader, skådespelarna, omgivningen, tidspress. Kanske är det helt enkelt regissörernas egna känslor som förmedlas så olika. Men en sak är i alla fall säker, dessa två serier ska inte dras över samma kam. Grundtanken är att förmedla kärleken en överklasskille utvecklar för en underklasstjej. Killen, som tillsammans med sina tre vänner bildar F4, är skolans okrönte kung. Som söner till några av landets rikaste affärsmän, med stort ekonomiskt inflytande på skolan, är de fria att göra som de vill. Skulle någon våga sätta sig upp emot dem så bryter helvetet lös, men föga förvånande är det en liten tjej som trots brutal mobbning orkar stå emot och förklarar krig mot F4. Även om samma händelser inträffar i de båda serierna är de så olika att det knappt märks att de är födda ur samma manga. Det som borde varit enäggstvillingar blev istället tvåäggs, för här slutar alla likheter. Taiwan vs. Japan Söker du efter en serie att ta med en klackspark så är det mot Japan och Hana Yori Dango du ska vända dig. På nio snabba avsnitt á 40 minuter är det inte heller en serie som kommer uppta för mycket av din dyrbara tid om du är stressad. På ett komiskt och ironiskt sätt för vi följa Domyoji Tsukasas jakt på att fånga Makino Tsukushis hjärta. Med snabba vändningar och en intensitet utan dess like får man vara med och se känslor förändras och förädlas, men alltid med en liten stänk av komik över sig. Man känner aldrig rädsla, sorg, smärta eller vemod under seriens gång, men det är inte bara dessa känslor som tryter. Man känner heller ingen riktig glädje eller lycka med personerna som agerar. På ett känslomässigt plan är Hana Yori Dango alltså ingen bomb, men trots detta så är det en helt okej serie. Vill du istället ha en serie att känna med, en serie att känna lycka med, att känna sorg och smärta med, så ska du se den taiwanesiska versionen, Meteor Garden. Relationen som skapas mellan seriens karaktärer och oss tittare är så överväldigande att man knappt vet vart man ska ta vägen. Fortfarande, nu när jag sett serien tio gånger, blir jag så berörd att jag inte kan ignorera den brännande känslan i bröstet, trots att jag känner den så väl och vet precis var och när det kommer slå till. Personligen föredrar jag Meteor Garden framför Hana Yori Dango, trots att det ibland kan kännas upplyftande att se en serie som man faktiskt inte blir påverkad av rent känlsomässigt. Att man däremot kan lämnas oberörd av Meteor Garden ses för mig som helt omöjligt. Under vissa delar av serien är det nästan en oumbärlig psykisk smärta som gång på gång hugger till i bröstbenet för att sedan fortplanta sig ut i vartenda revben, vidare som en rysning längs med ryggraden samtidigt som det når hjärtat och med full kraft sprider sig som syra i blodomloppet. Trots att det är smärtsamt så är det en mycket stor del av vad som krävs för att göra en bra serie, och man får tillbaka det tusenfalt i euforiska spasmer när det går den rätta vägen.
För ett par dagar sedan så fick jag en förfrågan om jag inte kunde teckna Jedwards. Jag såg antagligen ut som ett frågetecken när jag läste kommentaren, jag hade inte den blekaste om vem det var. Eller snarare vilka, fick jag reda på sedan. Det var tydligen de där två hoppande tvillingarna från melodifestivalen, och jag gillade idén ganska skarpt och antog utmaningen. Detta visade sig dock bli den svåraste bild jag någonsin tecknat. Kanske skulle man tänkt efter lite före, det är inte så svårt att komma fram till att teckna blonda killar med konstig frisyr och drag jag inte alls är hemma med, och dessutom göra två stycken likadana bredvid varandra inte är det enklaste. Jag fick det inte att likna killarna alls.
Dessutom ville hon ha det filmat. Vilket jag så klart glömde bort mitt i all hast. Klickade dock igång kameran strax innan jag började fylla i skissen, så halva bilden kom med på film. Men jag tänker nog ändå inte fixa den, det tar för mycket tid när man inte är nöjd. Lägger istället den tiden på att tänka ut en ny bild. Jag gillar dock fortfarande idén och kommer kanske att göra ett nytt försök när jag lyckats smälta detta lilla misslyckande litegrann. Kanske borde jag också kolla in killarna lite mer så att jag har en personlighet i huvudet när jag tecknar, brukar tycka att det blir lite enklare då. Varje dålig bild är en chans till förbättring, jag får se det så! Tårta var det ju också ja! Började på den efter att vi kom hem från shoppingen igår, och idag kom morfar för att käka upp den! Det var lite problematiskt på vägen då vår marshmallowfondant var alldeles för kletig och grädden tog slut innan vi hade fixat klart fyllningen, men vi lyckades rädda det hela och tårtan blev supergod! Trots att laget och färgerna inte faller mig i smaken så får man väl glädja en 82-årig morfar, och glad blev han! Lite extra tungt blev det när de vann matchen också, men som sagt; han var glad. I morgon är det dags för mig att gå till läkaren igen. Känns som att jag hänger där jämt. Jag ska på det första mötet i en allergiutredning, så får vi se hur lång tid det tar innan de kommer fram till att jag är allergisk. Jag vet redan att jag är det, och egentligen vill jag bara ha en ny allergispruta, men jag har inte testat mina allergier på hur många år som helst så det är nog lika bra att köra igenom hela programmet en gång. Jag kanske blir positivt överraskad! Håll tummarna för att jag kan äta soja, det vore ganska sjukt bra.
Nu är jag äntligen klar med dagens sysslor! Tårtan är klar, ansökan till högskolan är gjord, hunden är rastad och middagen är äten. Nu ligger jag och myser i min säng, och mina ögonlock känns tunga som bly. Är helt slut efter denna helg med barnkalas och hur många timmar som helst inne på Ullared, skulle verkligen behöva en ledig dag! Längtar som en tok till nästa helg då jag är helt ledig! Ska bli underbart skönt. Ullared alltså. Det var sjukt mycket folk, man gick som små mekaniska dockor på led genom gångarna. Men kul var det! Jag och syrran plockade på oss en hel del, och lyckades till och med hitta ett par julklappar! Skönt att vara ute i god tid så att allt blir lite mindre stressigt när det närmar sig jul. Sådant gillar jag. Här får ni se ett axplock av det jag köpte igår, av förklarliga skäl finns inga julklappar med på bilderna! Jag är nöjd, minst sagt! Pussel, julpåslakanset, nageldekorer, nagellack med smala penslar, julklappsetiketter, små hjärtformar som matchar min stora form, ett par fleecebyxor med Hello Kitty, sminkprylar och mycket mer! Det blev verkligen en lyckad shoppingtur för min del! Såg massa fina lampor och fiberoptiska byar, men jag lyckades avstå då jag kände att det började rulla iväg lite. Kanske nästa gång! När jag flyttar till något eget "permanent" boende så är det raka vägen till Ullared för att handla heminredning som gäller! Det får nog bli en liten hyllningslåt också för att avsluta det hela! Jag lever! Förlåt för att jag inte uppdaterat idag, men det har varit tight idag. Sitter och stressar med anmälan till högskolan just nu. Man måste skicka in ansökan idag, vilket jag insåg igårkväll!
Skriver mer om Ullared, högskola och tårtbak så snart jag är klar med detta. Häng kvar! Nyss hemkommen efter ett livligt barnkalas fullt med stoj och stim, så jag är rätt så slutkörd. Tänker gå och lägga mig ganska direkt efter detta inlägget. Egentligen borde jag vara med en vän just nu, men det är jag inte. Hon och jag skulle gå på Dia Psalma på Trädgårn ikväll, men för ett par dagar sedan tackade jag nej. Det svider lite inombords, jag skulle gärna sagt hejdå till dem på riktigt. Men jag har så mycket planerat i framtiden med Stockholmresa och nu närmast en tripp till Ullared, redan imorgon bitti. Jag hoppas i alla fall att hon har det bra tillsammans med Ulke, Ztikkan och Stipen, själv ligger jag här och lyssnar igenom gamla klassiker som hjälpte till mycket under tonåren. När ni återförenades i 2006 så blev jag obeskrivligt lycklig, och nu förlorar man er ännu en gång. Hoppas att ni haft det kul på vägen, killar, det har jag haft. Tro rätt, tro fel Gryningsvisa i D-moll Hundra kilo kärlek Vill bara påminna er anime- och yaoiintresserade att Sekaiichi Hatsukoi säsong två har börjat sändas! Det var kankse två veckor sedan, men jag har inte hunnit se något avsnitt förrän idag. Har precis kollat episod ett och det motsvarade mina förväntningar ganska väl. Lite mer händelserikt än vad jag trodde att det första avsnittet skulle vara, särskilt med tanke på att det inte hände speciellt mycket alls i säsong ett. Ska dra igång episod två nu och se hur det artar sig. Opening season 1 Opening season 2 |
Emelie MörkHEJ! Arkiv
December 2012
Kategorier
All
|