Det hela fortsatte som så att vi var på dagiset fram till sena timmen, och därefter satte vi oss på en buss mot Gullvarsplan. Jag somnade på bussen, vaknade till lite smått, kom fram till att jag skulle av och tog mig av bussen, i sällskap med vovvarna som var med förut. Jag svängde runt ett hörn och började fippla med nycklarna. Då märkte jag att jag inte kunde komma in i huset, så jag såg mig om. Allting var i blå mosaik i olika nyanser. Jag kom fram till att det inte var där jag bodde, så jag vände om och skulle ta mig till hållplatsen igen. Men det var väldigt underligt, för plötsligt hade Luma blivit en tunnelbanehållplats, så jag åkte ner för en rulltrappa som gick i takt med de blinkade lamporna på den ytterst färgglada väggen. Efter det kom man till ett rum sov var typ 4-5 dm från golv till tak, med speglar på väggarna. Det var som en spegellabyrint, som man var tvungen att åla sig igenom. Det var inte det enklaste med tre hundar. Hela rummet pryddes av små, små runda vita lampor. Jag fick lite Monki-feeling över rummet.
När jag efter många om och men hade tagit mig ålandes fram i spegelrummet så var det dags att ta sig nedför ännu en "rulltrappa". Men denna rulltrappa bestod av basketbollar i multifärger och i olika storlekar som snurrade runt i rader, så man fick sätta sig på rumpan och rulla ner på bollarna.
Jag vet inte vad som hände därefter, men jag kan tänka mig att det var konstigt.
Nu ska jag kolla idol, och sen får jag väl hoppas att jag hittar hem i drömmen!