- PAPPAAA!
- Vad är det?
- Kom och döda en spindel! *panikpanik*
*mummel och gruff hörs från övervåningen, och pappa kommer ner för trappan med en flugsmällare*
- Var är den?
- Där! *jag pekar upp mot dörrkarmen, pappa börjar skratta*
- Oj, oj, kan du inte ens döda den där lilla? Då skulle du sett den jag hittade i ditt rum för någon vecka sedan. De kommer in i huset nu till hösten vetdu! *han bärjar skratta som en dåre igen. Mitt emellan andningsuppehåll och skratt smäller han till den, i hans ögon, minimala spindeln som faller livlöst ned på golvet*
- Hämta lite toapapper och spola ner den.
- Jag vill inte!
- Skärp dig, hämta papper nu.
- Jag vill verkligen inte! *mina ögon tåras och pappa får ännu ett skrattanfall. Till slut hämtar jag pappret, men låter pappa plocka upp spindeln och spola ned den*
Han hånar mig! Antagligen med all rätt. Men spindlar... jag tål dem inte! Hemska varelser. De skrämmer verkligen slag på mig.