Efter en del prat med mor kom vi fram till att hon och far skulle sätta sig i bilen och köra 50 mil för att hämta mig, vända och köra 50 mil hem igen. Det kändes lite hemskt att be dem om det, men jag tror att det var tur att det blev så.
Efter ett tag fick jag nämligen reda på att spåret mellan centralen och Stockholm C hade gått sönder på något vid, så det behövdes svetsas och fixas. Ännu lite senare hade all tågtrafik stoppats söder om Flemingsberg på grund av ett elfel.
Så mina föräldrar kom och hämtade mig vid kl 18, och vi satte oss direkt i bilen för att ta oss hem så fort som möjligt. Anlände till Mölnlycke strax innan midnatt. På vägen hörde vi på radion att ett timmertåg spårat ur vid Falköping.
Jag är på det stora hela glad över att jag inte tog tåget, då hade jag väl varit framme nu i princip.